Kroatien (Hrvatska, formellt) Republiken Kroatien, är en republik i sydöstra Europa. Kroatien gränsar till Serbien, Montenegro och Bosnien-Hercegovina i öster och till Slovenien och Ungerni norr. I väst och sydväst är Adriatiska havet en maritim statsgräns mot Italien. Kroatiens huvudstad och regeringssäte Zagreb är landets akademiska och vetenskapliga centrum samt en betydande trafikknutpunkt. Nationalsång Lijepa naša domovino (”Vårt vackra hemland”) Huvudstad Zagreb Största stad Zagreb (ca 790 000, inv) Officiellt språk Kroatiska Stadsskick Republik President Ivo Josipovic Premiärminister Jadranka Kosor Självständighet 25/6 1991 Yta 56542km2 Folkmängd 4 494 749 Befolkningstäthet 79, 7inv/km2 BNP 69440 millioner Per capita 18500$ Valuta Kuna (HRK) Tidszon UTC+1 Högsta berg Dinara 1830 m ö h. Största sjö Vransko Jezero 30,2km2 Längsta flod Sava 945,5 km Nationaldag 25 juni Landskod HR HRV Landsnummer 385 Kroatien är bland annat medlem i världshandelsorganisationen och den centraleuropeiska frihandelsorganisationen CEFTA. Landet kommer att bli medlem i EU (1juli 2013) Kroatien är sedan den 1 april 2009 medlem i försvarsalliansen Nato. Historia Kroaterna är ett slaviskttalande folk som bodde i det område som idag kallas Galizien (i Ukraina och Polen). Därifrån migrerade de under 600-talet längre söderut till dagens Kroatien. Kroaternas ursprung är inte med säkerhet fastställt. En teori har på senare tid framkommit där kroaterna sägs ha sitt ursprung från Iran, baserat på omnämnandet av ett folkslag vars namn man menar ska vara ursprunget till ordet kroat i skrifter på stenar man funnit där ordet kroat kan härleda till fornslaviskt ord för “berg” frskare har med dagens moderna DNA-teknik kunnat fastställa att kroaterna är slaver och inte av iranskt ursprung. De delar samma genbank som övriga européer och är mer genetiskt lika skandinaverna än iranierna. Kroaternas första konung var Tomislav I från 925. Under östromersk och senare frankisk överhöghet blev Kroatien ett av de mäktigaste kungadömena i regionen, men år 1102 avslutades en inre maktkamp, som pågått i ett århundrade, och kroaterna satte sig under ungersk överhöghet. Under mitten av 1400-talet blev det ungerska riket kraftigt påverkat av den osmanska expansionen som under de följande århundradena kom att omfatta större delen av Slavonien och senare mer än halva Ungern. Under samma tid blev Dalmatien venetianskt. Dubrovnik (Ragusa) var en stadsstat som först var bysantinsk och venetiansk, men senare blev en oberoende stat vid namn Republiken Dubrovnik, även om den var satt under grannländernas överhöghet. Slaget vid Mohács år 1526 tvingades det kroatiska parlamentet att bjuda in habsburgarna under Ferdinand I att överta kontrollen över Kroatien vilket skedde vid parlamentet i Cetin. Det habsburgska styret ledde så småningom till att osmanerna betvingades och på 1700-talet var det mesta av Kroatien utom osmansk kontroll och habsburgarna gavs Istrien, Dalmatien och Dubrovnik mellan 1797 och 1815. Efter första världskriget och Österrike-Ungerns fall uppgick Kroatien i det som 1928 skulle bli Jugoslavien. Under andra världskriget invaderades Jugoslavien av Italien och Tyskland. Under den italienska ockupationen blev Kroatien en fascistisk marionettstat under namnet Oberoende staten Kroatien. Efter krigets slut blev Jugoslavien en socialistisk, federativ stat under Josip Broz Titos ledarskap. Kroatien var tillsammans med Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro och Makedonien en av delrepublikerna i federationen Jugoslavien fram till 1991 då landet efter demokratiska val beslöt att lämna federationen. År 1991 förklarade sig Kroatien självständigt från Jugoslavien vilket ledde till ett krig, känt som det kroatiska självständighetskriget, med den jugoslaviska armén och serbiska separatister. Det kroatiska självständighetskriget varade i fem år och avslutades formellt år1995 då fredsavtalet Dayton slöts mellan, Bosnien-Hercegovina och dåvarande Jugoslavien som då bestod av Serbien och Montenegro. De sista FN-soldaterna lämnade Kroatien år 1998 då de sista jugoslaviska trupperna lämnade östligaste Kroatien. Geografi Kroatien har en form som kan liknas vid en månskära eller hästsko. Landet gränsar till Slovenien, Ungern, Serbien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro samt maritimt mot Italien. Landet delas i två delar av Bosnien–Hercegovinas korta kuststräcka runt Neum. Kroatien ligger i gränslandet mellan Syd-, Central- och Östeuropa, vilket gör det svårt att hänföra till en specifik region. Kroatien räknas ibland som ett centraleuropeiskt land på grund av sin geografiska, kulturella och historiska anknytning till länderna i Centraleuropa. Ibland räknas det också som ett av Balkanländerna, vilket beror på landets geografiska läge och att det har tillhört före detta Jugoslavien. Andra räknar landet antingen till Östeuropa eller till Medelhavsländerna medan vissa organisationer nöjer sig med att placera landet mellan Östeuropa och Centraleuropa. I landets norra och nordöstra del domineras terrängen av fält, sjöar och åsar. I Lika och Gorski kotar domineras landskapet av tätt skogbeklädda berg. Den smala adriatiska kustremsan (Istrien och Dalmatien) är mestadels bergig. Landet kallas stundom “de tusen öarnas land eftersom det finns ungefär 1233 öar vid kroatiska kusten. Kroatien har en blandning av klimat. I nord och öst är det kontinentalt, vid kusten Medelhavsklimat och i landets sydcentrala delar råder höglandsklimat. Det högsta berget är Dinara på 1 830 meter över havet och den största sjön är Kozje. Den längsta floden är Sava. Betydande städer i Kroatien inkluderar Zagreb, Split, Rijeka, Osijek, Zadar, Slavonsk Brod Pula, Karlovac, Dubrovnik, Varaždin, Sisak, Šibenik, Vinkovci, Vukovar, Đakovo, Knin, Rovinj, Opatija och Sinj. Kroatien brukar delas upp i fyra regioner eller landskap som inte har någon administrativ betydelse. Det finns inga glasklara gränser mellan regionerna och de sammanfaller inte med de administrativa länsindelningarna. Regionerna som motsvarar Sveriges Götaland, Svealand och Norrland är följande: Istrien (Istra), Dalmatien (Dalmacija), Slavonien (Slavonija) och Kontinentala Kroatien (Kontinentalna Hrvatska). Även regionerna har historiska områden som inte har någon administrativ betydelse eller klara gränser – ungefär som Roslagen i Uppland eller Österlen i Skåne. Till exempel utgör Baranja och Srijem delar av östligaste Slavonien. Zagorje är området norr om Zagreb och Gorski kotar området nordöst om Rijeka. Området som ligger söder om floden Drava som utgör gränsen mot Ungern kallas för Podravina medan området som ligger norr om floden Sava som utgör gränsen mot Bosnien-Hercegovina kallas för Posavina. Regionen norr om Dalmatien heter Lika och regionen nordöst om Lika heter Kordun. Liksom i Sverige finns det dialektala och till viss del kulturella skillnader mellan de olika regionerna men dessa skillnader är försumbara och sammanfaller inte nödvändigtvis med regions och länsindelningarna. Klimat Kroatiens klimat varierar från att vara tempererat av kontinental typ i norra och östra delarna av landet, till att vara subtropiskt av Medelhavstyp vid kusten, samt bergsklimat mellan kusten och bergsregionerna i Lika, Dalmatien och Zagora. Årsnederbörden är låg i Kroatien tack vare läget vid Medelhavet. Torrast är det vid södra delen av Medelhavskusten, runt endast ca 300 mm per år, och blötast i Dinarerna runt Lika, ca 2 000 mm. I Kroatien är det stora temperaturskillnader mellan dag och natt, samt sommar och vinter. Inåt landet dominerar nordostliga vindar, vilka medför snö och kyla, medan Medelhavskusten domineras av milda sydvästvindar från Medelhavet vilket medför regn och milt väder. På sommaren domineras inlandet av ostliga vindar från Ryssland som ger fuktigt och varmt väder. Medelhavskusten domineras av sydvindar från Afrika som medför torka och hetta, samt soliga dagar. I inlandet kan dock nätterna vara kyliga med temperaturer på -2 grader och temperaturer på uppemot +30 grader mitt på dagen, men vid kusten är det inte lika stor skillnad. Där kan det vara +35 på dagen och +25 på natten, d.v.s tropisk natt. Kroatien har dock ej tropiskt klimat utan subtropisk endast vid kusten. Statsskick och politik Statsskick Enligt författningen från 1990 är Kroatien en parlamentarisk demokrati. Kroatiens president är statschef och överbefälhavare, och väljs på fem år. Presidenten utser premiärministern med parlamentets godkännande och har även visst inflytande över utrikespolitik. Kroatiens parlament (sabor) består av en kammare med 160 ledamöter valda på fyra år. Parlamentet sammanträder 15 januari till 15 juli samt mellan 15 september och 15 december. Regeringen (vlada), som leds av premiärministern, består av 2 vice premiärministrar och 14 ministrar. Rättsystemet är tredelat, med en högsta domstol samt länsdomstolar och kommundomstolar. Utrikespolitiska förhållanden Kroatiens utrikespolitiska mål är medlemskap i Europeiska unionen och NATO. Landet arbetar även globalt och regionalt för att på olika sätt stärka sin position. Kroatien är sedan 2000 medlem iPartnerskap för fred (PFF) och aspirerade till medlemskap i NATO från 2002 . Den 17 oktober 2007 valdes Kroatien till en av de icke-permanenta medlemmarna av FNs Säkerhetsråd för perioden 2008-2009. Under Nato-toppmötet i BUKARESTden 3 april 2008 fick Kroatien en officiell inbjudan att gå med i NATO och sedan den 1april 2009 är landet medlem i försvarsalliansen. År 2003 sökte Kroatien medlemskap i Europeiska Unionen (EU). Landet beviljades status som kandidatland 2004 och har gjort flera reformer för att anpassa sin ekonomi till EU:s. EU var länge tveksamt till att vidareutveckla kandidaturen mot ett eventuellt fullt medlemskap eftersom Kroatien enligt EU länge var ovilligt att utlämna generalen Ante Gotovina som misstänks för Krigsförbrytelser begångna under Kroatiens självständighetskrig (1991-1995). År 2005 fick Kroatien börja förhandla om medlemskap då EU nu ansåg att Kroatien samarbetade fullt ut med den Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Beslutet föranleddes av att spansk polis (efter tips av den kroatiska underrättelsetjänsten) kunde arrestera Ante Gotovina på Kanarieöarna och överlämnade honom till den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Kroatien kommer att bli unionens 28:e medlem 2013. I december 2008 lade Slovenien in sitt veto mot att öppna tio kapitel i medlemsförhandlingarna på grund av den pågående gränstvisten. Blockeringen hävdes under hösten 2009 och förhandlingarna återupptogs den 2 oktober 2009. Hittills har 30 av 35 kapitel öppnats i Kroatiens medlemskapsförhandlingar, varav sjutton stycken har avslutats. Ekonomi Turism är en viktig del av näringslivet. Kroatiens utrikeshandel är inriktad på EU, och därför påverkas landets ekonomi av trender i länder som Sverige, Nederländerna och Italien. Landets BNP per capita uppskattades (köpkraftsjusterad) 2007 till cirka 15 500 US Dollar (världsgenomsnittet ligger på 10 000 USA-dollar). Kroatien är, näst Slovenien, det mest välmående landet av staterna som en gång utgjorde Jugoslavien. I slutet av 1980 talet började i och med kommunismens fall en ekonomisk övergång. Kroatien hade ett fördelaktigt läge men skadades svårt av avindustrialisering och krig. De största problemen för landet idag är en relativt stor arbetslöshet (11,2 % år 2006) och långsamma reformer. Speciellt svåra faktorer är rättssystemet och den allmänna administrationen som båda är föråldrade och ineffektiva. Landet har haft en snabbare tillväxt på senare år och har ansökt om medlemskap i EU. Landet har också beviljats status som officiellt kandidatland. Flera steg har redan tagits för att göra Kroatiens ekonomi mer snarlik EU:s och man väntar att detta inom en snar framtid ska leda till ökad aktivitet i ekonomin. Demografi Kroatien befolkas främst avKroater(89,6 %). De största minoritetsgrupperna ärSerber (4,5 %),Bosniaker (0,5 %) och Ungrare(0,4 %). Kroatiens folkmängd har stagnerat under det senaste decenniet. Kriget som varade mellan 1991 och 1995 bidrog främst till detta, dels genom att folk blev dödade i strid, dels genom att landet genomlevde en stor emigration. Landets naturliga befolkningsökning är noll eller negativ och ligger på ungefär ±1 %. Den förväntade livslängden ligger på runt 75 år, och andelen läskunniga är 97,5 %. Befolkningens medelålder är 38,9 år. Serber i Kroatien Innan detKroatiska självständighetskriget utgjorde den största minoritetsgruppen serberna närmare 13 % av befolkningen. Under krigsåren lämnade många serber Kroatien av politiska och/eller ekonomiska skäl. Då Kroatien genom Operation storm år 1995 återtog det serbhållna området Krajina flydde uppskattningsvis 250 000 till Serbien, Republika Serpska och andra delar av världen undan förföljelse och tvångsdeportering av de kroatiska styrkorna. Få serber har idag dock återvänt till Kroatien. Den kroatiska regeringens officiella ståndpunkt är att alla de serber som flydde eller lämnade landet under det kroatiska självständighetskriget ska och bör återvända till Kroatien om de så önskar. Ekonomiskt stöd har lett till att uppemot 120 000 serber återvänt till Kroatien de senaste åren. Religion Den främsta religionen är Katolicism(89,2 %), minoritetsreligioner är främst Serbisk ortodoxa (5,0 %), islam (1,3 %) och protestanter(0,3 %). Övriga utgör 5,6 %. Språk Kroatiska är officiellt språk och mordersmål för majoriteten av landets befolkning. Det är ett slaviskt språk som använder sig av det latinska alfabetet. Andra språk (Serbiska,Italienska,Ungerska,Slovenska,tjeckiska,Istrorumänska , med flera) talas av mindre än fem procent av befolkningen. I Istrien, där en italiensk minoritetsgrupp existerar, är även italienskan ett officiellt språk. Infrastruktur Vägar Under de senaste åren har Kroatien lagt åtskilliga miljarder kronor på att bygga ut landets motorvägsnät och därmed förbinda alla delar av Kroatien. Motorvägarna är (liksom i många andra europeiska länder) avgiftsbelagda. Tunnlarna Grič och Brinje anses vara bland de säkraste och modernaste i Europa år 2007. Den kroatiska regeringen har uttryckt att de även fortsättningsvis kommer att investera i infrastrukturen då den anses utgöra en viktig del i landets ekonomiska återhämtning. Vägbyggandet skapar jobb samtidigt som landet kan räkna med utländska investeringar då många internationella företag är beroende av god infrastruktur. Dessutom är många av de hundratusentals turister som årligen besöker Kroatien bilburna och trafikstockningar var tidigare snarare en regel än undantag. Mindre vägar håller fortfarande en lägre standard än i västra Europa. Men även här avser landets regering investera pengar för att ytterligare höja kvalitén. Efter självständigheten har vägbyggandet fått ett uppsving och år 1995 slutfördes motorvägen (inofficiellt kallad “Dalmatina”) mellan huvudstaden Zagreb och landets näststörsta stad Split i södra Kroatien. Därmed förkortades restiden från ca 8-9 timmar till fyra timmar. Vid invigningen tillkännagav regeringen att en trettioårig dröm gått i uppfyllelse och att de tänker fortsätta med motorvägen tills den når Dubrovnik i det sydligaste Kroatien. Under år 2007 påbörjas byggandet av bron Peljesac som kommer att förbinda fastlandet och halvön Pelješac. Den kommer att stå färdig inom fyra år och då vara Europas 18:e längsta bro. De flesta motorvägar sköts av det statsägda bolaget Hrvatske autoceste d.d. (Kroatiska motorvägar AB). Järnvägar Spårstandarden i Kroatien är relativt bra men järnvägsnätet är i behov av modernisering. Järnvägsnätet byggdes ut under tiden då Kroatien ingick i statsbildningen Österrike-Ungern och kroatiska städer är snarare förbundna med Wien än med varandra. Tågens standard är hög och den kroatiska regeringen har förklarat att de nu tänker satsa på järnvägsnätet och möjliggöra höghastighetståg att trafikera flera linjer. Under år 2007 påbörjas moderniseringen av sträckan mellan Kroatiens största hamnstad Rijeka, huvudstaden Zagreb och den ungerska gränsen vilket kommer att minska restiden mellan dessa städer avsevärt. Bygget kommer att stå klart år 2013 och kosta ca tjugo miljarder kronor. Tågtrafiken sköts främst av bolaget ”Hrvatske željeznice d.o.o.“ (Kroatiska järnvägar AB). Sjöfart Sjöfarten har stor betydelse för Kroatien och har flera stora hamnar. De viktigaste hamnarna ligger i Omišalj, Ploče, Rijeka, Šibenik, Dubrovnik, Dugi Rat, Pula, Split och Zadar. Kroatien har 66 bebodda öar utanför sin kust vilket betyder att det finns ett stort antal med lokala färjeförbindelser. Kroatiens handelsflotta består av totalt 73 skepp. Några av landets största skeppsvarv heter Uljanik, i Pula, och Viktor Lenac och 3.maj, i Rijeka. Flyg Kroatiens statsägda flygbolag heterCroatia Airlines . Bolaget grundades 7 augusti, 1989 och hette då Zagal (Zagreb Airlines). Då Kroatien blev självständigt år 1991 bytte bolaget namn till Croatia Airlines. Croatia Airlines är medlem i IATA, AEA och Star Alliance. Bolaget har under de senaste åren sett en stark ökning av passagerare och år 2005 transporterade Croatia Airlines 1 555 033 passagerare till olika destinationer i Kroatien och världen över. På senare tid har andra aktörer (bl.a. Ryanair) tagit sig in på den kroatiska marknaden och erbjuder lågprisflyg till Kroatien. Internationella flygplatser finns i Zagreb (Pleso), Split (Resnik), Dubrovnik (Čilipi), Pula, Krk (Rijeka), Zadar och Osijek. Kultur Kroatiens kultur baseras på en tretton århundraden lång historia, under vilken landet lyckats förvärva många monument och städer, vilka har gett ett stort antal framstående individer. Landet huserar också sju världsarv och åtta nationalparker. Kroatien räknas ibland som ett centraleuropeiskt land på grund av sin kulturella och historiska anknytning till länderna i Centraleuropa. Kroatien tillhörde den centraleuropeiska statsbildningen Habsburg (sedermera Österrike-Ungern) under flera århundraden innan landet år 1918 uppgick i den då nybildade statsbildningen “Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike” (sedermera kallat Jugoslavien). Den kroatiska kulturen kan på grund av dessa historiska fakta betecknas som “centraleuropeisk” och kroaterna anser sig tillhöra den västliga kulturella sfären. En oberoende Gallupundersökning utförd i september och oktober 2008 visade att en majoritet av kroaterna (60%) inte identifierade sig med regionen Balkan. Andra länder betraktar ändå ofta Kroatien som en del av Balkan och ofta som en del av f.d. Jugoslavien Även traditionen att spela instrumentet gusle som är ett typiskt instrument för Balkanländerna. Kända musiker är Oliver Dragojević, Gibonni, Tony Cetinski, Nina Badrić och Ivana Banfić. Tre nobelpristagare har kommit från Kroatien, plus ett stort antal uppfinnare. Slavoljub Eduard Penkala, reservoarpennans uppfinnare, kom från Kroatien och var verksam i Zagreb. Halskläder har starka band till Kroatien, då slipsen (kravata) enligt legenden uppfanns där. Landet har också en lång tradition av musiker, artister och författare. I lågtyskan blev ordet för kroat, “krawat”, förvanskat till krabat och kom så småningom att beteckna en “filur, gynnare, kanalje eller rackare”. Detta ord kom sedan in i svenskan med ungefär samma betydelse, men kan också stå för “liten unge”. Matkultur Kroatien börjar bli alltmer känt för sin goda mat och fina viner. Det genuina kroatiska köket är mångfacetterat och uppvisar många regionala skillnader. Gemensamt är dock kvaliteten då kroaterna gärna använder färska och biologiskt tillverkade råvaror. Längs med kusten i Istrien, Dalmatien och Primorje är maten inspirerad av Italien men tillagat på ”kroatiskt vis”. Fisk, skaldjur, pasta och pizza står ofta på menyn. Sjöborre och langust, grillad och serverad med en citronklyfta är populärt på menyn liksom pljeskavica som är en pannbiff lagad av oxkött blandat med peperoni. Buzzara är en tillagningsmetod som passar för flera olika sorters skaldjur. Buzzara betyder helt enkelt att huvudingrediensen är tillagad i en mustig sås med vin, tomat, kryddor och örter. Ibland kan man få bara såsen tillsammans med pasta. Pašticada är en slags köttgryta som vissa beskriver som sötsur. Smaken bygger på att köttet får sjuda länge på låg temperatur tillsammans med bland annat vin och ibland katrinplommon. Rižoto påminner om den italienska risotton, men är ofta lösare i konsistensen och innehåller inte alltid ost. Rižoto är en utmärkt och billig lunchrätt som brukar finnas i ett otal billiga varianter (vegetarisk, skaldjur, husets etc.) på de flesta restauranger. Inåt landet, där matkulturen är inspirerad av Ungern och Österike, tar kötträtterna vid. Stekt eller grillat nötkött, lamm och gris är vanligt över hela landet. I Zagorje (regionen norr om Zagreb) är matkulturen inspirerad av Österike och här hittat man även de bästa schnitzlarna i landet. Huvudstaden Zagreb har sin egen specialitet, Zagrebački odrezak, som är en wienerschnitzel fylld med skinka och ost. I Slavonien, en region i östra Kroatien, står det ungerska köket för kryddiga paprikarätter och rejäla grytor som gulaš och maneštra. I Kroatien finns det även en del maträtter som ursprungligen härrör från Turkiet och som via grannländerna Serbien och Bosnien-Hercegovina kommit till Kroatien där de har domesticerats. Mest känd är Ćevapčići, en typ av köttfärsrullar som serveras med potatis eller pommes frites och burek som är ett luftigt smördegsbröd som fylls med olika ingredienser, till exempel kött, ost, potatis eller äpple. Även desserter håller en mycket hög standard. Kroatisk glass (kroatiska: sladoled) är en utmärkt konkurrent till den italienska glassen både vad det gäller smak och kvalitet. Kremšnita är en härlig vaniljbakelse som ursprungligen kommer från staden Samobor i närheten av Zagreb och går att avnjuta i hela Kroatien liksom štrudl som är en äppelkaka som har sitt ursprung iÖsterike. Dryck Kroatien är en stor vinproducent och producerar många olika viner av varierande kvalitet. Det mest kända röda vinerna är Dingač, Plavac och Postup som alla tillverkas i den sydligaste landsdelen Dalmatien. Vita viner tillverkas främst i de norra landsdelarna och de mest kända är Muscatel, Malvazija, Kaštelet och Pošip. Kroatien är inte bara en stor vinproducent. Öltillverkningen har även den gamla anor. De största ölmärkena i Kroatien är bland annat Ožujsko och Karlovačko. En av de vanligaste formerna av starksprit är rakija som är en sorts brännvin och finns i mängd olika smaker. Seder Mellan åre 1940-1995 då Kroatien var en del av det kommunistiska Jugoslavien förtrycktes och negligerades traditionella religiösa seder och bruk, likväl som i de andra delrepublikerna, av regimen. Trots detta fortsatte många kroater att utöva sina seder och bruk privat. Sedan Kroatien blivit självständigt uppmuntras gamla kroatiska sedvänjor som numera praktiseras flitigt i alla delar av landet. Sederna har ofta ett religiöst katolskt ursprung och är knutna till det katolska kyrkoåret. Många städer och byar håller processioner för att fira påsken, julen eller det lokala skyddshelgonet. Jul Liksom i många andra katolska länder har Julen (kroatiska: Božić) i Kroatien en betydligt mer kristen prägel än i exempelvis Sverige. För den typiske kroaten är julen en kristen högtid där man firar Jesu födelse. Julen firas tillsammans med nära och kära och liksom i Sverige och den övriga kristna världen blir kommersiella inslag med dyra julklappar allt vanligare i Kroatien. I de familjer där presentutdelning praktiseras är det enligt traditionen jultomten (Djed Božićnjak) och mer sällan Jesusbarnet (mali Isus) som kommer med dessa på juldagen (den 25 december). Traditionen med att det är Jesusbarnet som kommer med presenterna kommer ursprungligen från Tyskland och Österrike där barnen får presenter från ”Kristkindl”. Advent (kroatiska: Došašće) firas på samma sätt som i Sverige men istället för en adventsljusstake har kroaterna en adventskrans med fyra oftast lite tjockare ljus. Adventskransen ser ungefär ut som en fint dekorerad liggande dörrkrans med fyra ljus i och placeras centralt på bordet. Sankt Nikolaus (kroatiska: Sveti Nikola) kan ofta förväxlas medjultomten men kommer redan den 6 december till alla snälla barn. Enligt traditionen (som förutom i Kroatien firas i de flesta centraleuropeiska länder) ska alla barn dagen innan han kommer putsa sina skor och placera dem vid fönstergaveln. Fönstret lämnas på glänt så Sankt Nikolaus under natten kan titta in – och har barnen varit snälla och putsat sina skor ordentligt så får de godis eller leksaker i eller bredvid sina finputsade skor. På Luciadagen (den 13 december) är det många kroater som enligt traditionen lägger vetefrön på ett fat och blöter dem så att de börjar gro. Fatet placeras på bordet. På juldagen har det stuckit upp cirka 10 cm långa gröna strån och då knyter de ett band som går i rött, vitt och blått (kroatiska trikoloren) runt dem. Enligt traditionen tror man att om groddarna har tagit sig och vuxit ordentligt väntar ett lyckosamt år. Julafton (kroatiska: Badnja večer eller kortare Badnjak) den 24 december firar de flesta tillsammans med familj och/eller vänner. Enligt katolsk tradition äter man inte kött denna dag utan maten består av fisk, närmare bestämt Bakalar som kan liknas vid lutfisk. De traditionsbundna placerar ett halmstrå under bordduken. Ovanpå halmstråt och bordduken placeras julaftonsbrödet (Badnji kruh) som består av honung, nötter och torkad frukt och har en central del under middagen. Denna dag bärs även julgranen in och dekoreras med sedvanlig julgransdekoration. Många familjer hänger även så kallade Licitarhjärtan i granen. Dessa hjärtan är traditionsenligt röda, fint dekorerade och tillverkade i ett ätbart material. De hängs dock först och främst upp ur dekorationssynpunkt. Många familjer avslutar julaftonen med att gå på midnattsmässa (kroatiska: polnoćka) där höjdpunkten är de kroatiska melodiska julsångerna. Juldagen (kroatiska: Božić) är julens höjdpunkt. Denna dag önskar man sin familj och vänner en god jul (kroatiska: Sretan Božić eller Čestit Božić). Man kan också delta i julottan (Zorica). Denna dag har de flesta familjer någon form av presentutdelning. Enligt traditionen är det jultomten (Djed Božićnjak, direkt översatt “Farfar/Morfar Jul”) som kommer med dessa. Julmiddagen kan bestå av gris, kalkon eller både och beroende vilken region man kommer ifrån eller vilka traditioner som praktiseras i familjen. Den centrala delen på julbordet har det glaserade julbrödet (ej att förväxla med julaftonsbrödet). Julbrödet består av bl.a. muskot, russin och mandel och är format till en rosenkrans. Många placerar ett ljus i mitten av brödet och det står på bordet fram till Trettondag jul (den 6 januari) då julen anses vara över och brödet delas och äts av alla i familjen. Påsk Liksom julen har även påsken en starkt kristen prägel och många kroater besöker kyrkan någon gång under denna högtid. På påskafton är det vanligt att man fyller en liten korg med små portioner av mat och målade påskägg. Korgen tar man med sig till kyrkan där prästen välsignar korgen genom att stänka vigvatten på den. Vid hemkomsten äts sedan den välsignade maten av alla i familjen. Arkitektur Den kroatiska arkitekturen har påverkats av landets läge i Europa. Kyrkoarkitekturen och profan arkitektur blandar stildrag från Italien och Österrike med andra former som kommer från den bysantinska eller slaviska världen. Inom arkitekturen är det kanske främst gotiken, renässansen och barocken som satt sin prägel på landet.Den genuint kroatiska arkitekturen uppstår med den förromanska stilen under furst Branimir. Längs den adriatiska kusten utvecklades gotiken under 1400-talet efter att Venedig erövrat kustområdena. Den venetianska gotiken påverkade inte bara utformningen av kyrkorna i Dalmatien utan var även stilbildande för det högre ståndets villor och hus i städer som Pula, Zadar, Šibenik och Split. Renässansens viktigaste arkitekter och konstnärer i Kroatien var Juraj Dalmatinac, Nikola Firentinac och Andrija Aleši. Dessa arkitekter och konstnärer var främst verksamma längs med kusten och deltog i bygget av flera kyrkor och offentliga byggnader. Gamla stan i Dubrovnik har flertalet intressanta byggnationer där Sponzapalatset har drag från både gotiken och renässansen. Barocken är den stil som mest präglar inlandet. De intressantaste barockbyggnaderna finns i Varaždin, Požega, Osijek, Križevci, Ludbreg och Krapina. Huvudstaden Zagreb är starkt influerad av modernismen och under 1800-talet var det Wien secessionsstil som gav inspiration vilket syns på bland annat byggnader som Villa Krauss. Arkitekten Hermann Bollé har varit speciellt tongivande vid utformningen av flera byggnader i Zagreb. Utbildning Den allmänna skolplikten gäller från 6 eller 7 till 14 eller 15 år. Grundskolan är obligatorisk och bekostas helt av staten. Grundskolan är indelad i två stadier. I årskurs 1 till 4 undervisas varje klass av en lärare som undervisar i alla ämnen. Ämnena som ingår är kroatiska, matematik, visuell konst och natur- och samhällskunskap. Från årskurs 5 till 8 undervisas varje ämne av en ämneslärare och de ämnen som tillkommer är historia,geografi,biologi,fysik,kemi, med mera. Mellanskolenivån är ännu en frivillig skolform, likt i Svereige. Mellanskolenivån är indelad i gymnasium och yrkesskolaoch båda är förlagd under fyra år. Kroatien har sju universitet, fördelade på städerna Zagreb, Rijeka, Osijek, Split, Zadar, Dubrovnik och Pula. Kroatien har deltagit och börjat anpassa sitt högskolesystem efter Bolognaprocessen, som skall vara i fullt bruk år 2010. Turism Populära turistmål är, förutom huvudstaden Zagreb, kuststäderna Pula, Šibenik, Vodice, Zadar, Baška Voda, Makarska, Hvar, Opatija, Poreč, Rovinj, Split, Pag och den medeltida staden Dubrovnik. Den mest besökta delen är Dalmatien, som utgör den södra delen av Kroatiens kust mot Adriatiska havet. Vid kusten finns också många välbesökta öar, bland annat Krk, Kroatiens största ö, samt nationalparken Kornati och ön Hvar. Även Istrien är välbesökt, till exempel den romerska amfiteatern i Pula och de pittoreska städerna Rovinj och Poreč. I Istrien finns även världens minsta stad, Hum, med bara 23 invånare. Istrien bär än idag starka italienska kulturdrag och i en del kommuner är bland annat vägskyltar skrivna på både kroatiska och italienska; italienska talas fortfarande som förstaspråk bland ett fåtal invånare och det finns till och med italienska skolor. Kusten var populär bland turister fram till 1980-talet men under den första delen av 1990-talet var det knappt några turister alls som sökte sig till Kroatien då krig pågick. Efter fredsavtalet i Dayton 1995 har turismen återvänt och blomstrat under första hälften av 2000-talet.
